Kär..?

När han nu vandrat in i mitt liv.. hur vet jag att jag är kär, förälskad..? Det jag inte märker själv, märker min dotter.. och hon talar också gärna om det för mig. Vaddå..? Märker vad..? Vad är det som märks och hur..?

När han åkte.. så dog jag. I alla fall lite. Vi hade redan gråtit flera nätter tillsammans för att tiden började ta slut och för att känslorna var så starka att vi inte riktigt visste hur vi skulle hantera dem. När han var tvungen att åka så blev smärtan rent fysisk. Det gjorde ont i mig. Han fattades mig i samma sekund han gick ut genom dörren och satte sig i bilen. Att senare på kvällen gå upp och inbilla sig att det bara är att lägga sig i sängen.. var löjligt. Han fanns ju inte där. Men kudden doftade fortfarande honom. Smärta..?! Nää.. skojar ni.. det är ju bara förnamnet.

Han läser sportbilagan.. det gör inte jag. Jag själv brukar kasta den direkt i tidningsinsamlingen. Nu ligger det kvar 3-4 stycken där nere på bordet. Jag kan inte förmå mig att kasta dem än.. han har ju läst dem.

Han satt i soffans motsatta hörn.. och jag tätt intill. Även om det inte är "mitt" hörn så måste jag nu sitta där.. för att liksom suga åt mig känslan av hans närhet en stund till.

Han lämnade kvar sin tandborste.. å jag fick ännu ett gråtanfall då jag upptäckte det. Han kanske bara glömde.. eller vill att jag ska kasta den..? Aldrig..! Den ligger kvar i badrummet som en påminnelse om att han var här.. och en förhoppning om att han snart, snart kommer igen.

När han.. strax innan han åkte.. var på toa.. så "lånade" jag hans doft.. och sprutade ner lite i min handväska å på min halsduk. Vill kunna blunda en sekund och känna..

Hans mugg från senaste frukosten står kvar på diskbänken.. orörd. Han fick den gula muggen för att han är mitt solsken. Han log så vackert när jag sa det.. Jag vill inte diska bort det..

En burk med Ramlösa blev kvar i bilen.. efter utflykten för några dagar sedan. Den är tom och i vägen. Har jag plockat bort den..? Självklart inte. Den var ju hans..