|
Finland
Jag föddes i Finland på senhösten 1965. Förutom att det är mitt fädernesland, så finns där
också många släktingar och vänner kvar. I Finland kommer en del av mitt hjärta och min själ alltid att leva kvar. Det är ju
en del av mig, en stolt och stark del. Finland står också för många, många härliga barndomsminnen från det sagolikt vackra
Österbotten. En varm och innerlig hälsning till farbröder med familjer, kusiner med familjer och moster som finns
kvar där. Jag hoppas vi snart kan ses igen..!
|
| En vy från Kälviä, där min kusin har sin sommarstuga. Juli 2006 |
Hastbullar
Det är så enkelt och så gott. Du fixar bullarna under tiden som kaffet rinner igenom eller
teet drar. Självklart kan du variera efter tycke och smak.. gör små gropar i bullen och fyll med något gott eller smaksätt
smeten med något annat.
Nåväl, här är receptet..
5 dl mjöl
2½ tsk bakpulver
1 dl socker
lite kardemumma eller kanel.. om du vill
100 g smör (eller 1 dl flytande margarin)
1 ägg (+1 ägg till pensling)
2 dl mjölk
Blanda ihop de torra ingredienserna först.. sedan matfett, ägg och mjölk. Rör snabbt ihop
till en kladdig smet. Klicka sedan ut i formar, strö över pärlsocker och grädda i 225 graders ugn ca 10 minuter.
Lycka till..!
|
 |
Jag duger..!
Dålig självkänsla är något jag har gott om. Jag tänker ofta på vad jag skulle vilja kunna
och hur jag skulle vilja vara. Inte helt sällan speglar dessa önskningar något som finns hos andra i min omgivning. Men tänk
om det är så att jag duger som jag är..?
Jag skulle vilja ha större och bredare kunskaper inom många områden. Mest konstnärliga sådana.
Fotografera bättre, måla vackrare, kalligrafera snyggare, skriva bättre dikter.. och så skulle jag vilja kunna arbeta med
lera, keramik och kanske också lära mig att väva.
Sedan så skulle jag vilja ha mer tålamod och ett större lugn. Jag önskar mig fler kloka insikter
som får mig att växa som människa.. men helst utan att de gör så ont. Förmodligen blir de inte lika bra ifall det inte känns
någonstans då de föds fram.
Tänk då ovanpå allt detta ifall jag också kunde vara vältränad, smal och vacker. Då skulle
väl livet ändå vara fulländat.. Eller..?
Kanske är det ändå så att jag faktiskt duger som jag är. Rund och god, fast ändå med en hyfsat
sund strävan mot att ta hand om min kropp på ett bättre sätt. Okej, tålamodet tryter ibland och jag är av den otåliga sorten..
men det behöver ju inte alltid vara så fel. Den som lider av det mest är ju jag själv. Å andra sidan är det ju också så att
jag kan få saker och ting att hända också. Ibland i alla fall. Det andra kan jag ju lära mig.. fotografera, skriva bättre,
texta finare mm. Det är inget som bör definiera mig som person. Det är jag själv som ställer de kraven.
Jo, jag ska bestämma mig för att jag duger som jag är. Jag är ganska snäll, jag lyssnar gärna
och finns till för mina vänner och min familj. Jag slår nästan knut på mig själv för att försöka hjälpa om jag bara kan. Även
om dammråttorna ofta anfaller här hemma och samvetet slår hårt för att jag inte orkar.. så är jag helt okej. Jag tar själv
människor för vad de är och älskar dem för dess olikheter och för att de berör olika delar inuti mig. Varför inte våga tro
på att det kan finnas dem som gör detsamma mot mig.
Den här affirmationen kanske inte fungerar varje dag, varje stund. Men jag är på väg ändå.
En vacker dag ska jag inte bara kunna skriva det, utan också kunna säga det. Jag duger som jag är.
|
