|
Dessa dikter har jag fått av en underbar och mycket kär vän.. som bor långt
borta ifrån mig, men som ändå står mig nära. På vilda webben kallar hon sig LegeArtis:
tassar in mjukt på tå...
där sitter magica i en vrå
hon sprider stjärnestoft
och
lavendeldoft
över alla, stor som små...
En kärleksförklaring
vill du ha den?
Jag skriver ingenting
du får läsa
mellan raden
Jag ger dej en ledtråd
och skriver detta
Här inne på min gård
där e du Etta.
En annan helt underbar människa som också finns på vilda webben och som klev rakt
in i mitt hjärta har skrivit följande dikter åt mig. Hon kallar sig för CandleInTheNight.
Vore jag morgonen, då skulle jag ta mig tiden,
sitta på din sängkant och bara mysa.
Vore jag månen, då skulle jag titta
in särskilt hos dig,
se hur du har det i sena kvällen.
Vore jag stjärnan, skulle jag blinka
och tindra, bara för dig.
Och du skulle se mig och förstå...
Vore jag natten, skulle jag varsamt ta dig i handen
och
gunga dig i min famn, låta min vila omsluta dig.
Jag skulle förbereda gryningen,
att snart kommer Magica,
som är älskad av så många, ta väl hand om henne, käraste
Gryningen.
***********
Jag önskar dig inte den rakaste vägen, den vägen riktar din blick mot ett ändlöst
fjärran.
Jag önskar dig en väg som kröker sig regelbundet, på så sätt kan du fästa din
blick på ett mål
och bara gå fram till nästa vägkrök och så nästa...
Jag hoppas att det
i ditt liv alltid ska finnas etappmål, som du kan glädja dig åt
och finna styrka och harmoni i och som leder dig varsamt till nästa mål.
************
Sen är kvällen,
och kylan biter hela kroppen.
Hämtar tjocka fällen,
drar
en luva över huveknoppen.
Saknar vännen MagicaDePuh,
önskar att hon vore här nuuu.
************
Jag hörde det, som en glasklar ton,
ljöd det i kvällningen.
Alla stjärnor sjöng...
Magica, Magica, allas
vår vän.
Magica, Magica, vi älskar Dig.
Och klarast kunde jag förnimma, Venus, i sopran,
Magica, så älskad,
så fantastiskt god.
Magica, så ädel, med obeskrivligt mod.
************
Här lyser månen glad och rund ovanför ladutaket,
Har just diskat bort,
slevar och bunkar, från barnbarnsbaket.
Klädde sen på mig och gick en vända, på tomten för att röka,
Såg snögubben vi
gjort idag, fick börja att böka.
Magen och huvet, vilken syn,
sorgsnaste snögubben i byn.
Barhänt jag räddade vår nyvunna vän,
kramade
och tryckte och lappade den.
När jag så nöjd och glad mot bron vände åter,
tyckte jag mig se i min ögonvrå,
hur
kära snögubben står där ensam och gråter,
av glädje över att ännu en dag, så vacker på våran gård får stå.
************
Tack för ikväll, lilla raraste du, saknar dig redan, men det vet du ju.
Skönaste
vilan jag önskar dig, kom snart tillbaka och surra med mig.
58 godsvagnar fullastade med de allra mjukaste och goaste kramar
tuffar fram
i januarinatten mot lilla Magica över stora vida vatten.
************
Jag har stått här i gatlyktans sken
jag har väntat på dig min vän.
Så
länge du dröjde, vad du blev sen,
men nu lyser det i ditt fönster igen.
Så hemtrevligt att se din lampa lysa.
Skyndar
mig fram, börjar faktist att frysa.
Natten börjar sakta sänka sig ner,
men en gryning ska komma, mot den vi ser.
En
ny dag, med hopp och tro
där vi låter glädjen och kärleken gro.
|
