Gräsklippning

Jag bor i det lilla parhuset med den lilla trädgården. Här trivs jag och dottern utmärkt. Det är vårt hem i ordets rätta bemärkelse. Det är verkligen inte bara ett hus.. utan vårt hem på alla sätt. Till huset hör den lilla tomten. Vi har två fruktträd.. ett äpple och ett plommon. Några blommor i rabatten.. och ett vitt staket som ramar in tomten på framsidan. En och annan blombytta som fylls av blommor under sommaren.. till glädje både för oss själva, men förhoppningsvis även andra som går förbi och kan njuta av färgprakten.

Men gräset... det förbaskade otyget som envisas med att växa i rekordfart just på min tomt. Det finns en och annan som stilla undrar varför i hela världen jag bor som jag gör när jag avskyr klippandet så mycket. Nja.. finns ingen enkel förklaring till det... annat än att, hur tråkigt det än är att klippa eländet, så överväger fördelarna med att bo såhär med råge.

I några år har jag delat klippare med grannen tvärs över gatan. Det har fungerat ypperligt, trots att klipparen har varit av modell Hedenhös och varit tung att skjuta framför sig. Extra tungt är det naturligtvis för att gräsmattan till största delen består av mossa... som den tunga klipparen kan sjunka ner ordentligt i och göra arbetet ÄNNU tyngre. Men i år så gav Hedenhösklipparen upp.. den vill inte mer. Kanske har den tagit till sig de dåliga vibbar den fått då man varit tvungen att använda den.. eller så är det helt enkelt så att tidens tand har gjort sitt. Hur som helst så står jag nu här med växande gräs och ingen klippare. Håhåjaja...

Den andra grannen.. han den otroligt hjälpsamma som på något sätt blivit min alldeles egna lilla husmeck. Han hjälper till med bilen, han byter pump i tvättmaskinen, han ser över dotterns cykel.. och så vidare. En händig människa. Allt det som jag inte är. Nåväl.. den andra grannen, han hade en klippare "över". En elektrisk tingest som såg ut som en leksak nästan. Man pluggar in sladden och sen kan man i princip köra den med ena handen. Det lät alldeles för bra för att vara sant. Skulle jag verkligen FÅ en sån..? En som är lätt att köra..? Rolig att klippa med..?

Jag hade rätt.. det var alldeles för bra för att vara sant. Efter att ha pluggat i sladden och morskat upp mig, körde jag igång "leksaken". Hoppla så bra det gick.. i fem minuter. Den började låta underligt... vilket alltid gör mig nervös. Elektriska eller mekaniska saker som låter underligt är inte bra. Så långt är jag med. Men den klippte ju trots det märkliga ljudet.. så jag fortsatte, om än lite tveksamt. Gräset växte ju.. och klippningen var ett måste. Då börjar "leksaken" ryka.. PANIK. Det börjar ryka från ena sidan. Jag antar att jag såg ut som en tecknad figur i panik då jag slet ut sladden och började hyperventilera...

Berättade för händige grannen vad som hänt och han lovar se över "leksaken". Tills dess så kommer han över med sin handjagare. Jag bara tittar på honom. Skojar han..? Näe.. den är lätt att sköta, påstår han. Jag tror honom inte. Jodå.. han visar. Lätt.. se här.. *tvärnit*.. Ja just det, mossan. Det går inte att klippa i mossa och gräset är ändå för långt för att den ska klara av det. Suckar djupt och tänker "fint.. vad f-n ska jag göra nu"..

Nu pågår åter en vild jakt på gräsklippare. Måste ha tag i en. Eftersom bilen måste servas den här månaden så är det inte tal om att köpa en ny.. det finns liksom inte i budgeten. Gräseländet växer och maskrosorna blickar retfullt lysande mot mig varje gång jag sticker ut huvudet utanför ytterdörren. Sicket elände.

Jo.. som jag skrev tidigare så är det här vårt hem. Vi trivs här. Våra kroppar och själar trivs här. Naturen finns nära inpå knuten och ändå är det nära till allt man kan tänkas behöva. Området är ett parhusområde med inte alltför många hus. Grannarna är trevliga och det är så lugnt och skönt här. Tyst och lugnt på kvällar och nätter. Ingen som stör. Var och en har sin lilla täppa som vi tar hand om efter bästa förmåga. Då får man stå ut med växande gräs... för det är det ändå värt i slutändan. På ett eller annat sätt ska jag ragga upp en klippare.. och bita ihop.. och klippa, klippa, klippa.. hela sommaren lång.